Born To Fly

Jag vet att man inte ska fundera på varför för det drar en neråt varje gång men jag kan inte hålla styrkan uppe hela tiden från att låta bli att undra, varför?

Jag vet naturligtvis att det som hänt händer många andra.

Tror man kan berätta om och om igen hur mycket man saknar någon men ingen annan kan förstå just hur jag känner mig, för ingen är jag.

Att förstå hur någon känner sig går inte för alla är vi olika och reagerar från en händelse till en annan på olika sätt. Alla är olika hur kan vi då säga jag förstår?

En nackdel jag har är att jag tänker hela tiden, ibland går det bra och annars inte bra.

Jag kan inte hantera så mycket, att träna och speciellt att pola gjorde det lite lättare,

då hände bilolyckan och mina axlar och nacke gör för ont, kanske var någon mening bakom det hela att jag skulle styra upp och lita på kroppen och inte bara fortsätta träna hela tiden.

En sak är säker jag hatar att inte ha något att göra för jag blir galen av alla tankar som bara finns.

Jag vill träna igen så mycket, jag ska börja snart igen men inte att pola det ska jag vila lite ifrån och jobba upp mina axlar eller bara ta bort det onda och spända.

Ska i säng nu, ska upp tidigt eller någorlunda för att hämta systers bil och därefter köra hem till henne och hämta dom sedan ska vi till Gubböle, på Torsdag blir det trav i Boden :D Roten och Brand startar i samma lopp, det blir spännande.

Tårarna har iaf slutat komma nu.