Born To Fly

Okej har nyss plöjt igenom serien jag börjat se, Emma varför?! 

Säsong uppehåll vad är det för något, sista delen gör mig knäpp alltid!!

Slutar alltid dramatiskt så man inte kan sluta tänka på det och vill veta resten fort men nu måste man vänta massa dagar. Jag är nog beroende eller det finns andra som jag ?

 

Varför jag bloggar om detta vet jag inte ens haha men den där serie eller de serier jag ser på berör mig alltid på något sätt vilket gör att det blir personligt också på något sätt. Antingen är det något man känner igen sig i eller vill uppleva eller bara smita från det man är i och vara någon annanstans för mig är det allt gissar jag på.

 

Har ett projekt nu att lära känna mig själv, har nog smitit från det länge nog, haft andra i min närhet undvikit att vara själv för att slippa vara med mig själv, fast ändå är det ju en själv man är med mest och hela tiden. Hur ska man vilja vara med någon annan om man inte klarar av att vara med sig själv först?

Om jag jämför mig själv med hur jag var för två år sedan har det hänt för mycket runt omkring mig som ändrat hur jag tänker ser på saker och mycket mer. Största förvandligen för mig har bara skett på några månader som jag är säker på. Känns bra, riktigt bra faktiskt.

 

Tack Emma, Sofia, Sara, Lana och Söt Grannen min för ni finns där för mig :) ert stöd, tankar och känslor med mer är obeskrivligt viktigt för mig. Har tagit många steg i rätt riktning tack vare er. Finns fler jag kan skriva upp också men den som jag är mest nöjd över är mig själv, som har haft så otroligt jobbigt och rörigt runt omkring mig.

Jag vet jag inte är själv i det att det, finns alla eller många som upplevt liknande eller annorlunda men man tar sig framåt, från ett mörker man varit i fast i den stunden var det så klart ljust för man ville se det ljust fast det var mörkt.

Jag är för hård mot mig själv oftast och dömmer mig själv fel när jag egentligen har all rätt att känna som jag gör, vilket har tagit mig åt fel håll men nu är jag mer medveten om det och kan erkänna för andra som varit svårt att erkänna för mig själv och är bara ett steg framåt.

 

Har en lååååång väg framåt. vill egentligen vara framme på en gång men det är vägen dit som är det lärorika och intressanta, jobbiga och smärtfylda men man kommer framåt! Det är skönt när man börja se mer rätt, jag är inte där än men har kommit så pass att jag ser och har upptäckt, vilket framstegen det är för underbart! Jag kommer att falla också men det är okej för man faller det är inte fel heller. Det tar tid och alla steg är olika att gå igenom.

Men att veta vad man vill och strävar efter är värt allt!!